Island in the sun

Vår hjälte uppdaterar läsekretsen kring skeenden och

händelser i sitt alltmer medelåldersaktiga liv och leverne.

Det har hänt en hel del sedan förra bloggposten. Jag har exempelvis flyttat från stan till ön.

Ja, där någon gång i slutet av augusti dök det upp en mäklarannons för något så udda som ett parhus i formen av en bostadsrätt. Vi tyckte det såg fint ut, läget var prima, priset var rimligt och vi bestämde oss för att gå på visningarna.

Vi har letat efter något större, på ön, ett tag. Vi har sett många hus med konstigheter, en del med mögel och en del som helt enkelt var för dyra. Men nu hittade vi rätt. Det här huset ville vi ha, det här huset ska vi buda på. Eftersom visningarna (jag och min pappa gick på den ena, frugan och hennes syster på den andra) var fulla med intressenter förberedde vi oss på ett intensivt budkrig.

Rätt intensivt blev det. Numera budar man tydligen via SMS. Man skickar ett litet textmeddelande med summan man vill lägga till mäklarens mobiltjänst, och så går det ut till alla som anmält sig till budgivningen. Det var ett par svettiga dagar då man hoppade till varje gång mobilhelvetet plingade till, det kunde ju vara någon som höjde budet. Det var det ofta också.

Jag förstår tanken. Det är förstås mycket abstrakt att skriva in en summa i ett SMS, man tänker kanske inte på hur mycket pengar det faktiskt är som man bollar med. Hade jag sett pengahögen framför mig så hade jag förmodligen behövt lugnande medel varje gång jag knappade in en höjning av budet.

Som ni förstår så vann vi budgivningen. Tillträde den 31 oktober. För drygt en vecka sedan kunde vi flytta hela bohaget och nu bor vi på ön. Jag har lagt mig till med medelålders vanor såsom tidiga morgnar, gubbvakning och ett närmast osunt intresse för uppvärmningskostnader.

Än är vi inte klara med allt. Det ska in elektriker och VVS:are för att ordna så vi kan installera en diskmaskin. Bänkskivor ska bytas. Vägg ska kaklas. TV-bänk ska borras. Lite smått och gott.

Men huvudsaken är att vi trivs, och det gör vi, både jag, frun och - numera - katterna. Våra två kattkräk hade en riktigt traumatisk flyttdag. Först blev de inlåsta på toaletten i lägenheten medan 15-talet personer sprang ut och in och bar iväg flyttlådor och möbler. Sedan släpptes de ut, och fick till sin uppenbara fasa se att lägenheten var tom. Jag svär att katt-Tage vacklade till när han upptäckte att sängen - som han förmodligen tänkte söka skydd under - var borta.

När det stod klart för katterna att hela deras värld försvunnit på ett par timmar så sökte de skydd; den ena bakom badkaret och den andre i en garderob. Men fasorna var inte över; nu skulle de få åka bil till sitt nya hem. De hatar att åka bil. Väl framme i huset så var de livrädda eftersom allting var nytt.

Lyckligtvis har de vant sig nu. Om kvällarna ligger hela familjen i den nya soffan och tittar på teve. På nätterna ligger vi i vår nya stora säng och sover. Och trivs.

Jag saknar inte vår gamla lägenhet, de tre trapporna utan hiss eller att behöva boka in tvättider. Däremot saknar jag bredbandet. Men det kommer. Om sisådär nio dagar. Ungefär samtidigt är det första advent, då ska det julpyntas. Det ska bli så mysigt.