The Dark Knight Rises. Ja, nu är det dags. Efter att ha bevittnat denna nästan-mastodontfilm två gånger på stadens största bioduk känner jag mig redo för något slags omdöme. Vi börjar med det enklaste, vilket är betyget, och går sedan in på det tröstlösa tröskandet av varför betyget är som det är.
Betyg: 5 av 5.
Varför?
Först och främst är det en rätt svag femma. Jag tycker fortfarande att The Dark Knight var ännu bättre. Efter att jag sett The Dark Knight Rises första gången lutade jag åt en fyra i betyg, för det fanns en del luckor i storyn som jag såg som svagheter. Ett flertal av dessa har bl a Doug Walker pekat ut i sin recension. Men efter andra gången, då jag verkligen försökte koncentrera mig på alla händelser som jag tidigare inte riktigt fått ihop, så måste jag höja betyget.
SPOILERS fr o m nu
Batman har inte synts till på åtta år, och Bruce Wayne är en krympling som dragit sig tillbaka till östra flygeln på Wayne Manor. Efter alla år som Batman har han inget brosk i sitt vänstra knä, ärrbildning på inre organ och hjärna, slitna leder och är i allmänt uselt skick. Men vissa händelser får honom till sist att ändå dra på sig dräkten igen, för att rädda Gotham från ett helt nytt hot: Bane.
Men det går, milt sagt, åt helvete. Bane ruinerar Bruce Wayne och slår halvt ihjäl Batman, han bryter faktiskt ryggen på honom. Därefter lämnar han honom i ett fängelse någonstans i nedre Asien (i någon tidigare Sovjetstat, är min tolkning) att ruttna, medan Bane avser förinta Gotham en gång för alla. Det som jag inte fick ihop riktigt tidigare - och som Doug Walker bygger mycket av sin kritik på - är att Banes plan inte är begriplig. Varför inte bara spränga Gotham med neutronbomben han kommit över genom att typ ta över Wayne Enterprises om det är målet med alltihop?
Tja, det förklarar ju faktiskt Bane rätt tydligt: som uppväxt i ett fängelse har han lärt sig att det inte kan finnas sann förtvivlan utan hopp. Därför vill han ge invånarna i Gotham hopp, innan han spränger dem i bitar. Break their spirit! Alla vet att det finns en bomb, men det är inte allmänt känt att kärnan håller på att brytas ner och att bomben kommer smälla efter fem månader - oavsett vad Bane eller någon annan gör. Hoppet om en räddning som aldrig kommer att komma är själva poängen, ja, plus då att han vill fullfölja Ra's Al Ghuls öde.
En annan grej som Walker lyfter är det konstiga i att de sätter "Catwoman" i ett manligt fängelse, men även det förklaras i filmen. Under The Harvey Dent-act så är det tillåtet med "blandade kön" på fängelserna, om situationen kräver det, och hon har brutit sig ut från kvinnofängelser förr, så... vad är problemet?
Storyn håller - i min mening - alltså visst ihop någorlunda. Det finns fortfarande luckor, men de är inte speciellt stora eller störande. Det finns också ett par nuking the fridge-ögonblick i filmen. Jo ja, det är en film om en man som klär ut sig till fladdermus och spöar skurkar, men till och med i en sån film kan man nå en punkt då man som åskådare bara vill skrika "I call bullshit on that one!". Det gäller i synnerhet hur de fixar Bruce Waynes trasiga rygg.
De luckor som ändå finns, och det faktum att jag var tvungen att se den två gånger för att allt skulle bli mer begripligt, är anledningen till den svaga femman. Men det är ändå en femma, och efter att ha bitchat om filmens svagheter ska jag nu komma in på det som faktiskt är bra, nämligen i princip allt annat.
Det är en otroligt snygg film. Skurkarna är fantastiska, både Bane och "Catwoman", kanske framförallt den sistnämnda, som har den bäst/mest intressant skrivna rollen. Bruce Waynes och Alfreds relation, hur den trasas sönder, är hjärtknipande. Christian Bale är stabil, det är han alltid, och han gör det mycket bra, både som Batman och Bruce Wayne. Det finns humor och värme. Jonathan Crane gör ett mycket underhållande litet "gästspel". Det är en lång film, 2 timmar och 45 minuter, men det blir aldrig tråkigt. Actionscenerna och dialogerna håller högsta klass. Det är inte ofta man kan säga det om en så lång film; men det fanns ingenting onödigt i den. Snarare hade de behövt göra den ytterligare lite längre om de hade velat fylla i ett par av luckorna.
The Dark Knight Rises knyter ihop säcken på ett otroligt fint sätt. Slutet är episkt, tårdrypande och bara det värt entrépengen. Jag har inga stora invändningar mot filmen, det är prima underhållning i nästan tre timmar, och man är nästan utmattad av hur jävla... STOR filmen är.
Se den. Men se den på bio, om du kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar