Jag är barnsligt förtjust i mordgåtor och gärningsmän. Jag spelar mer än gärna snokarspel som LA Noire, Police Quest eller Ace Attorney-serien. Jag har haft fester med mord-tema, med dödsmördar-quiz och allt. Sen läser jag en massa, både i böcker och på nätet, och jag vågar faktiskt påstå att allt läsande gett mig en bättre inblick i en massa saker; inte minst historia och samhällskunskap.
Nu råder det ingen brist på personer som delar mitt intresse. Mycket har skrivits och spekulerats kring kända mördare som Jack the Ripper, Ted Bundy, John Wayne Gacy, Ed Gein med flera. Det är förstås intressant att läsa om, men kanske mindre spännande att skriva om. För ett par år sen skrev jag lite, i min andra blogg, om Alfred Ander - den siste som avrättades i Sverige. Det var intressant just för att det är ett stycke nästan bortglömd historia.
Nu ska jag återigen lyfta på historiens dammiga lock och skriva om svenska mördare - nämligen Sveriges värsta massmördare och Sveriges första kända seriemördare.
Först själva definitionerna, så det är utrett: En massmördare är någon som mördar minst tre människor vid ett och samma tillfälle. En seriemördare är någon som mördar minst tre olika människor vid olika avgränsade tillfällen.
Sveriges värsta massmördare? Fjärdingsmannen - en slags polis light - Tore Hedin. I dagarna är det 60 år sedan han tog livet av 9 personer (inklusive sig själv) i de så kallade Hurvamorden. Men redan 1951 begick han sitt första mord, då han rånmördade en kvarnägare som han spelat poker med. Som fjärdingsman föll det på honom själv att utreda kvarnägarens död. Han anlitade bland annat ett medium. Av förklarliga skäl förblev det mordet ouppklarat tills Hedin så småningom erkände.
Året efter begick han alltså det största massmordet i landets historia, då han hade ihjäl sina föräldrar, åkte till det ålderdomshem där hans fästmö arbetade, slog ihjäl henne och sedan tände eld på hemmet. Den bakomliggande orsaken var att hans fästmö brutit förlovningen och anmält honom för misshandel, vilket lett till att han blivit uppsagd från sin tjänst som fjärdingsman. Detta dubbla slag - plus skuldbördan för mordet året innan - påstås allmänt vara de utlösande faktorerna till massmordet. En del personer längtar tillbaka till 1950-talet, men allt var verkligen inte frid och fröjd på den tiden.
Hedins avskedsbrev förtjänar att nämnas, för det är här som Hedin både erkänner morden och förklarar sina motiv. Föräldrarna ska han exempelvis slagit ihjäl för att de skulle slippa skammen över vad han tidigare gjort och nu tänkte göra. När polisen hittade brevet i Hedins bil som stod parkerad vid en sjö så fann de inte hans kropp. Men han var vänlig nog att lämna en ledtråd.
"Men min övergivna bil har ni hittat nu och det är ju ändå något och vill ni gissa en gåta så leta i det våta ifall ni tror att jag är där."Så småningom fann man Hedin i sjön. Som så många andra massmördare avslutade han sitt besinningslösa dödande genom att ta sitt eget liv.
Eftersom bloggen är tämligen kulturell av sig vill vi nämna tv-filmen Hurvamorden (en del av filmserien Skånska mord, ett annat exempel är filmen Veberödsmannen) som handlar om just dessa händelser. Tore Hedin spelas av ingen mindre än Ernst-Hugo Järegård, som i denna scen gör en monolog av Hedins självmordsbrev:
Sveriges första kända seriemördare var kyrkoherden Anders Lindbäck. När han år 1861 fick jobbet som kyrkohede i Silbodals socken i Värmland så fann han att socknen hade stora utgifter för fattigunderstöd. Bygden hade många fattiga. Detta löste Lindbäck på ett väldigt mordiskt sätt; nämligen genom att blanda arsenik i de fattigas nattvardsvin! Kyrkoherden hade ett slags portabelt "resekit" med nattvardsvin, som han kånkade runt i socknen, även till fattighjonen. Ibland blandade han arseniken i något annat, exempelvis mediciner.
Två fattighjon föll offer för Lindbäck, men att fattighjon avled var inget som någon vid denna tid fanns speciellt märkligt. Men när en handlare Lysén - inneboende hos Lindbäck - dog under mystiska omständigheter och dessutom visade sig efterlämna en mindre förmögenhet med kyrkoherden som förmånstagare så tog misstankarna fart. Släktingar till handlaren begärde obduktion och man konstaterade att Lysén blivit förgiftad. Så rullades allt upp, under rättegången erkände Lindbäck både mordet på Lysén (han hade blandat arsenik i handlarens gröt) och på fattighjonen.
Arsenik, förresten, är kanske historiens mest kända gift, och har länge varit en populär ingrediens hos mordlystna individer. Sin höjdpunkt hade arseniken vid tiden kring renässansen. Symtomen vid arsenikförgiftning liknar de vid kolera, en vanlig sjukdom på den tiden. Giftet blev så populärt vid hoven och i de fina salongerna att det sedermera gavs smeknamet "inheritance powder". Men även utanför Europa hade man upptäckt arsenikens förträffliga dödlighet, och i exempelvis Korea så var arsenik en del av den giftcocktail som serverades dödsdömda adelspersoner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar