Vår vördade hjälte förtäljer historien om huru hans förkärlek för färsbiffar mellan brödskivor startade, samt ger en kort lektion i hur affärsrörelser är beroende av kundströmningar.
Jag är en stor fan av hamburgare. Jojo, jag gillar pizza, tacos, kebabtallrik, gyrosrulle och en hederlig smörgåsjävel. Också! Men burgare, det är liksom min första fast food-kärlek.
När en nostalgisk diskussion om den gamla - från början statsägda - hamburgerkedjan Clock dök upp på Twitter väckte det en flod av gamla minnen. Inte från Clock, där åt jag bara en endaste gång, i Malmö, för den kedjan fanns inte här i trakterna, utan från mitt första stamställe för hamburgare: Glass-Olles gatukök i Trekanten.
Glass-Olles låg längs gamla riksväg 25, strax öster om Trekanten. Det var ett rejält tradarhak där lastbilschaffisarna stannade till för en likaledes rejäl bit käk. Menyn var därefter. Jag var visserligen mindre då än jag är nu, men jag minns att de största hamburgarna var stora som dasslock. De var bokstavligen större än mitt barnafejs, och till råga på allt hade de hamburgerbröd som faktiskt matchade storleken på biffen.
Men det var inte allt. Glass-Olles hade också en arkadhall, och tro mig, det fanns inte många arkadhallar i Trekanten på 80-talet. Jag tror knappt det fanns nån i Kalmar, ens, men om det gjorde det så är det ingenting jag känner till. Vi hade ju Glass-Olles och behövde inte ta oss till storstan för att få oss lite digital underhållning till livs.
Jag växte upp någon kilometer från Glass-Olles. Det var en spikrak liten väg, perfekt avstånd att cykla. Hur en sådan närhet till ett hamburgerhak och arkadhall påverkat mig kan man förstås aldrig veta exakt, men hur som helst gillar jag fortfarande hamburgare och dator/tv-spel.
Förutom de magsäcksfarligt stora hamburgarna och arkadhallen så minnas jag också mjukglassen, som var himmelskt god. Än idag har jag inte hittat dess like. Glass-Olles startade, som namnet antyder, just som en tillverkare och försäljare av glass.
Men säg den lycka som varar för evigt. Glass-Olles finns inte mer. Efter att Vägverket drog om riksväg 25 så försvann kundunderlaget och idag syns inga spår av vare sig gatukök eller arkadhall. Symboliskt nog så drog de den nya riksvägen - den som idag leder förbi Trekanten istället för genom byn - rakt över min cykelväg, liksom för att kapa alla mina band till hamburgarnas himmelrike. Man korsar liket av vägen strax innan viadukten där man svänger upp till byn.
Vägen är borta. Glass-Olles är borta. Men minnena lever kvar. Har man väl sett en hamburgare som är så stor att det nästan inte ens är roligt, så glömmer man det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar