It's such a wonderful life

Ett inlägg vari det berättas om vår hjältes bravader och äventyr bland

skjutglada galningar, eftersökta gotländskor, rövare, poliser och vampyrer.

Som jag förvarnade läsekretsen i fredags kväll/natt blev lördagen slitsam. Redan klockan 9 bar det iväg på svensexa då juristen (best man), kockfan, den svåre rockstjärnan, lillbrorsan, elektrikern, raggarn (toastmaster), godsägarn (toastmaster) och liberalen (vigselförrättare) stormade in i lägenheten och hämtade mig.

Iklädd hjälm från den tyska afrikakåren, en alltför tajt, rutig och färgglad skjorta samt khaki-shorts fick jag se färden gå till en paintball-bana. En mycket trevlig och rolig upplevelse, till och med när min egen ammunition tog slut i sista omgångens obligatoriska "alla mot svensexe-offret"-moment. Där blev jag lite pepprad, det ska erkännas. Men oavsett denna peppring så var det inte sista gången jag spelar paintball; det var skitskoj.

Ett annat obligatoriskt moment är förstås någon form av offentlig pinsamhet eller förnedring. Men som jag skrev i min andra blogg - som folkpartist i Kalmar är man rätt van vid att folk försöker förnedra en offentligt. Att måla en tavla på Larmtorgets scen var framförallt utmanande och skoj, snarare än jobbigt. Sen att tavlan kanske inte blev den snyggaste, vafan, jag hade bara en tvåa i bild.

Sedan försökte de slå mig i Trivial Pursuit. Alla delades in i lag om två i varje, utom jag, som fick spela själv. Well, det hjälpte inte. Jag vann iallafall. Bra försök, dock.

Relaxavdelning med bubbelpool och bastubad följde. Detta var välkommet efter alla fysiska och mentala påfrestningar. Rejäla doser skitsnack, gamla vänner emellan, ingick förstås också. Även en del mer oväntade utrop kunde noteras. Bland annat ropade den svåra rockstjärnan ut sin besvikelse över att det inte var en gotländska som levererade ölen till relaxen. Vid det här laget hade köksmästarn och säljkungen anslutit, så det var fullt pådrag.

Allt ovanstående skedde givetvis under alkoholintag. Men i rimliga mängder. Mina vänner - och då menar jag vänner, de bästa man kan ha - hade full vetskap om att jag skulle upp tidigt på söndagen för avfärd till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Därför såg de till att hålla mig välförsedd med Newcastle Brown Ale, men ingenting starkare.

Eller jo, en Fernet Branca (denna den vidrigaste av drycker!) bjöds det på när vi kom till kvällens sista anhalt; restaurangen. Här blev det fantastiskt käk, avsevärda mängder dryck, musik, skratt och glada tjo och tjim innan kvällen avrundades och vi sade godnatt och auf wiedersehen.

Svensexan får betyget fem av fem. Aldrig någonsin har så många gjort så mycket för så få.

Dagen efter var det tidig avfärd till Astrid Lindgrens värld. Tillsammans med fästmöns systers familj och föräldrar blev det två intensiva dagar, med mycket skoj och lite för mycket onyttigheter.

Man tror gärna - jag var själv sån - att Astrid Lindgrens värld bara är till för små barn. Alls icke så! Jag hade nästan roligare i Mattisborgen än barnen i sällskapet. Jag var inne flera gånger och bara kollade in grejerna och testade nya gångar och trappor. 55 miljoner kronor har den tydligen kostat. Den är delbar, väggar fälls ner, den är i fyra våningar, den har konstgjort vattenfall - verkligen häftigt, ja ni ser ju själva att jag är helt betagen.

Barnen fick prata och kramas med Pippi Långstrump, äta glass, kolla på Ronja och Mattisrövarna, se när Kling & Klang gjorde bort sig, springa runt i miniatyrhusen och verkade extremt nöjda. Astrid Lindgrens värld rekommenderas således varmt för barn i alla åldrar.

På måndagskvällen hann jag dessutom spela rollspelet Vampire: The Dark Ages med gänget i Nybro/Orrefors. Vi tog inlandsvägen tillbaka så fästmön kunde släppa av mig på hemvägen från Vimmerby. Bara resan i sig var ett äventyr, särskilt spännande blir det när vägarbeten gör att skyltningen inte finns på plats. En och annan omväg blev det, men man fick se många platser vi aldrig sett innan.

Vampire: The Dark Ages är en helt ny bekantskap för undertecknad. Eftersom det också är ett helt nytt regelverk - för oss alla - så känner vi oss för såhär i början. Den karaktär jag skapat är redan ur fas med de grundtankar jag hade, så det blir att tweak:a och greja lite framöver. Karaktären är för övrigt ingen mindre än Cato d.ä., vilket förstås är en krydda när man ingår i samma grupp som en vampyr från klanen Brujah.

Att samtliga karaktärer i spelargruppen är från olika klaner borgar för många intressanta förvecklingar framöver. Man bör kunna snacka sig ur trånga lägen och spela sina kort rätt - skönt då att ens karaktär har rutin från åren som romersk konsul.

Imorgon ska jag på cirkus. Sen ska jag på en cirkus till. Vi får väl se vart det finns flest clowner.