Ett inlägg vari vår huvudperson redogör för smådjävlarnas vanor,
ledighetens fördelar och vad ett stort väteklot kan ställa till med.
Vissa dagar hänger demonerna över en lite extra. På grund av någon kosmisk obalans inträffar detta ofta på söndagar. Trots många års studier i ämnet har jag ännu inte lyckats identifiera sambandsorsakerna helt, men jag vågar slå fast att vissa ämnen lockar demoner mer än andra.
Nå, efter att ha vaknat upp på landet, spenderat några timmar i solen på en camping så varvar jag nu ner på hemmaplan och känner hur smådjävlarna börjar lämna kroppen för denna gång. Jag börjar bli för gammal för den här skiten, som man säger.
"Dagens demon" är helt klart min fina raggarbränna. Så här kan det gå om man inte smörjer solskyddsmedel riktigt ända upp till tröjan:
Vackert krämigt blekvitt slentrianskinn (t.v.) med våldsam övergång till rasande brännskaderött (t.h.). Soundtrack: "Eleganten från vidderna" alt. "Röda dagar framför oss".
Denna långhelg har hittills varit allt den borde vara. Jag har spenderat mycket tid med familj och vänner. I morgon har vi kampanjavslut, eller debriefing snarare, i Call of Cthulhu-kampanjen som vi spelat ett tag. Det enda jag känner att jag missat i helgen är sällskapsspelandet med kompisgänget, fast man kan inte vara på två ställen samtidigt. Såvida man inte bryter mot en hel del av fysikens lagar, och lagbrott är ju fel.
Nåväl. Dags att lägga sig tillrätta i soffan. I morgon är det den 6 juni och alltså nationaldag. Då tänkte jag skriva ett blogginlägg om min favoritkung. Om demonerna tillåter, alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar