Aldrig nekat mig det ena eller andra

Ett inlägg vari vår tjocke protagonist svamlar om livsval, dess följder och om balans - precis som det fanns några givna gränser eller fria viljor.

Denna bröllopshets kräver sin karl. Ni förstår direkt hur svårt det är för en inte fullt så karlakarlig karl som undertecknad. I ett avseende går det dock rätt bra. För några veckor sedan inleddes Operation Bröllopsfoto, vars mål är att se så bra ut på vigseln som möjligt. Jajamen, det är bantningstider.

Jag är en människa som har svårt att neka mig själv av livets goda. Min inställning är i grunden: "om det är möjligt, varför inte?" - det vill säga: Jag är hungrig! Kan jag köpa en pizza just i detta nu? Ja. Varför inte, då? Ja, säg det! Ro hit med en Mexicana, tack!

Det är i sig ett rätt okej sätt att se världen, tycker jag. Varför inte göra det bästa av livet i varje givet ögonblick? En sådan livsfilosofi får förstås konsekvenser, precis som alla val i livet. Kombinera denna lättsamma attityd till kalorier med stillasittande arbete och en genuppsättning som gör att jag går upp flera hekto bara av att gå förbi godishyllan så förstår var och en att livsvalen syns väl efter ett tag.

Och det är helt okej för min del, till en viss gräns. Nämligen när mitt fria livsval börjar få konsekvenser som påverkar mina möjligheter till fria livsval. För att exemplifiera: börjar jag få ont i lederna av att gå i trappor, så kommer det kraftigt reducera min livskvalitet och mina möjligheter att i framtiden - bara som ett absurt exempel - besöka en restaurang belägen på andra våningen om det saknas hiss.

Man behöver således finna balansen, den perfekta zonen, där emellan livsnjutning och självkontroll. Livsnjutningen gör självkontrollen uthärdlig, medan självkontrollen gör möjligheten till livsnjutning långt större på sikt.

Väl medveten om att LCHF är en kontroversiell diet så valde jag ändå den. Av två skäl: den har visat sig fungera - för mig personligen - tidigare så länge jag orkat hålla i, och den är rätt skonsam i och med att man får äta hur mycket som helst, så länge man äter rätt saker. Dessutom följer jag min sedvanliga tradition att tillåta mig en "fridag" i veckan då jag faktiskt får äta vad jag vill. Eftersom alkohol = kolhydratrikt så blir det oftast på lördagar då man ändå ska ut "på lokal".

För svaga själar som undertecknad är det lite jobbigt att en varm dag tvingas säga nej till glass, eller att inte kunna slänga ihop en macka när hungern tränger på, eller ringa pizzerian när man egentligen inte orkar laga mat. Men å andra sidan är min hjärna så finurligt fjäskig att den belönar mig med rejäla mentala kickar när jag lyckas stå emot, vilket jag faktiskt lyckats göra varje dag - utom en.

Kampen fortsätter oförtrutet. För det optimala bröllopsfotot och för friare livsval längre fram. Jag hoppas förstås kunna hålla i detta även efter bröllopet. Jag kan redan nu börja bära mina gamla XL-tshirts, kanske jag kan börja bära de ännu äldre i storlek Large framåt vintern. Den som överlever får se.