tisdag 31 maj 2011

Pure Imagination

Ett inlägg som mycket konkret demonstrerar varför
vår hjälte inte arbetar inom televisionens produktionsbolag.

Jag började skriva för teve när jag var cirka 13 år. Då började nämligen jag, och några av mina vänner, att göra fan fiction av "Rederiet". Den populära svenska såpoperan hade gått i någon säsong och vi var imponerade.

Problemet var att vi endast hade vår fantasi. En fantasi utan budgetramar. Snart befann sig en kärnvapenbestyckad M/S Freja på världsomseglingar för att kriga med hemliga nazistubåtar som gömt sig på havets botten sedan 1940-talet. Och Rebecca Dahlén hade fått ta över hela skiten, för hon var hetare än Reidar. Ungefär så minns jag det.

Varför jag tar upp det? Jo, idag läste jag en text av Spoony. Det var en del i hans serie "Reasons I Shouldn't Write Screenplays". I texten beskriver han en fiktiv sextonde säsong av "Cityakuten". Needless to say, för de som sett en del av Spoony, så spårar handlingen ur ganska fort, och läkarteamet får både zombiefarsoter och militären på halsen.

Det är typ fan fiction, även om Spoonys text mer försöker visa på hur han hade velat återuppliva en serie som sedan länge gick på tomgång. Eller en del kanske inte vill klassa det som fan fiction, men det skiter jag i, det är ändå inte poängen.

Poängen är att det här görs alldeles för sällan. Gamla serier får gå på tomgång för att till sist läggas ner. Varför inte kasta om handlingen totalt. Visst, en sådan omsvängning kan, som Spoony också är inne på, skrämma bort många fans, men det kan också vinna en hel del nya. Vad hade exempelvis kunnat hända i en elfte säsong av "Tre Kronor"? Vilka karaktärer dog egentligen i sista avsnittet av den tionde säsongen, när Sten Frisk sprängde sig själv och hela lokalen i luften? Eller hände det aldrig? Var det bara Reine som drömde?

Eller skulle en elfte säsong handla om Sten Frisks vistelse i helvetet och om hans genomruttna själs strävsamma kamp för att återta en plats på jorden? Vad händer när Satan ser potentialen och befordrar Sten Frisk till en demonisk varelse med överjordiska krafter och återför honom till en intet ont anande värld?

Eller skulle den elfte säsongen följt sorgearbetet hos ett litet mellansvenskt samhälle som drabbats av en gigantisk katastrof, en handling där otröstlig förtvivlan snart ger vika för kvardröjande ångestsyndrom, bitterhet, uppslitande arvstvister och skuldkänslor. Ett samhälle i obalans, helt oförmöget att hantera ankomsten av en mystisk man som utlovar en nystart, som inspirerar och föder drömmar. Men är nykomlingen verkligen den han utger sig för att vara, och vad menar han egentligen med sitt prat om "den sköra balansen mellan kvardröjande död och alltjämt levande själar"?

Eller var explosionen i själva verket en avancerad försäkringsbluff? En okänd ägare till "Tre Kronor" dyker plötsligt upp i början av en elfte säsong, och kan inkassera ett mångmiljonbelopp på den försäkring fastighetsbolaget tecknade bara veckor tidigare. Han lovar att återinvestera pengarna i lokala projekt, men det visar sig snart att det bara är de lokala företagen och kommunen som pumpar in pengar i de gemensamma projekten. Samtidigt börjar någon gräva upp gravarna på kyrkogården...


Kom inte och säg att ni inte hade velat se en elfte säsong om det haft ramhandlingar som exemplen ovan! Jag hade fanimej suttit klistrad! Ring teve och tjata! Och när ni ändå gör det, be dem om en 21:a säsong av Rederiet också. Det sägs att Reidars skatt ligger nedgrävd någonstans i Karibien!

Slice Me Nice

Ett inlägg vari vår huvudperson delar med sig av visdom och kulinariska tips.

Om du är snål men gillar att äta mat vill jag tipsa dig om att du kan laga mat hemma. Det blir nämligen mer mat för mindre pengar. Vilket alltså borde passa dig perfekt, din snåle lille tjockis.

I dag åt vi exempelvis en hemmagjord s.k. "Krögerstallrik". Korv, ost, morötter och gurka med två sorters dip. Receptet är enkelt: Skiva skiten i stänger, doppa i dipen och ät. Klart! Serveras med en känsla av självgod gnidenhet och Pepsi Max.

Faktum är att det mesta blir godare om man skivar det. Kött, melon, bröd, lasagne. Testa själv!

Mo Money Mo Problems

Ett inlägg vari vår huvudperson utvecklar en framtidsvision kring
visuella möjligheter i den monetära världen.

I lördags firade en vän sin 27-årsdag. Hon bor och jobbar för närvarande i Norge, en av de av norrmännen så förhatliga "partysvenskarna". Fast hon festar inte speciellt mycket. Vem fan har råd att gå ut i Oslo, menade hon. "Du", tänkte jag, eftersom jag hade sett hennes senaste lönebesked (satan vad de tjänar i Norge).

Detta inlägg ska alltså handla om pengar.

Nyligen bestämdes vilka kända individer, och vilket natur- och miljömotiv, som ska få pryda våra nya sedlar. Så här bestämde Riksbanksfullmäktige:

20 kronor: Astrid Lindgren, med Småland som motiv.
50 kronor: Evert Taube, med Bohuslän som motiv.
100 kronor: Greta Garbo, med Stockholm som motiv.
200 kronor: Ingmar Bergman, med Gotland som motiv.
500 kronor: Birgit Nilsson, med Skåne som motiv.
1000 kronor: Dag Hammarskjöld, med Lappland som motiv.

Riktiga storheter allihop. Samtidigt är det en lista som känns extremt präglad av förra seklet. Samtliga motivpersoner hade sin storhetsperiod mellan 1920 och 1980 (typ).

Vart vill jag komma med detta nu då, mitt gamla helvete? Jo, detta har fått mig att börja fasa inför/längta efter de sedelmotiv jag kommer beskåda när jag som gammal tvingas betala 400 spänn (halva pensionen) för ett kilo kaffe.

För om det tar 30 till 90 år att få genomslag på svenska sedlar, vad kan vi förvänta oss för sedelmotiv år 2060? Vilka författare, skådespelare, regissörer, sångare, statsmän får den äran? Jo, det skulle kunna se ut så här:

20 kronor: Arne Anka, med Zekes som motiv.
50 kronor: Eddie Meduza, med Rävemåla som motiv.
100 kronor: Sverker Olofsson, med soptunna som motiv.
200 kronor: Jonas Åkerlund, med Rammsteins video till "Pussy" som motiv.
500 kronor: Carola Häggkvist, med en vindmaskin som motiv.
1000 kronor: Carl Bildt, med Twitterloggan som motiv.

Hmmm. Det vore faktiskt inte så illa.


PS.
Bonus! Om ifall att vi framåt år 2060 gått över till euron, så kan det ju i ett europeiskt perspektiv se ut så här:

20 euro: JK Rowling, med Hogwarts som motiv.
50 euro: Modern Talking, med en hög pengar som motiv.
100 euro: Arnold Schwarzenegger, med Terminator som motiv.
200 euro: Lars von Trier, med Ernst-Hugo blickandes mot Barsebäck som motiv.
500 euro: Dschinghis Khan, med en discokula som motiv.
1000 euro: Terry Pratchett, med Unseen University som motiv.

Det vore fanimej ännu bättre.

DS.

lördag 28 maj 2011

Never Tear Us Apart

Ett inlägg vari vår hjälte på grund av interna påtryckningar nödgas dissekera andra hjältars värv, för att sedan presentera sina fynd för en förväntansfull kulturelit.


Ibland får man sina infall. Som på bussen hem idag. En frågeställning som min hjärna plötsligt kastade ur sig. En frågeställning som krävde ett svar.

Oh, the horror.

Frågeställning: I hur många Modern Talking-låtar har låtskrivaren/textförfattaren Dieter Bohlen rimmat "heart" med "apart"?

Med hjälp av Oldielyrics.com har jag kommit fram till följande. Citaten är exempel ur varje låt:


"Everybody Needs Somebody" (2003)
Tell me babe, do you find another
Another man, who's breaking your heart?
Oh tell me baby, is he your new lover
And will you say, love will break apart
Oh this is now the end of love
I won't let you go
Oh why'd you break this lonely heart
Say it isn't so

"Nothing But The Truth" (2003)
Nothing but the truth (nothing but the truth)
Nothing but my heart (nothing but my heart)
Nothing changs this love - oh it's forever
I will never tear apart

"I'm Gonna Be Strong" (2002)
Oh I cant give you more
Than my lonely heart
Oh take me as I am
But don't break apart

"Love To Love You" (2002)
All I can say is that
I love to love you
From the bottom of my
Broken lonely heart
All I can say is that I
Need to need you
I feel down feel high and
Then I fall apart

"SMS To My Heart" (2001)
Send me a little SMS to my heart
Send me a little SMS like I do
Oh baby I will never tearing apart
Cause my heart, is missing you

"Cosmic Girl" (2000)
Oh cosmic girl come hear my heart
I'll never try to break apart

"My Lonely Girl" (2000)
And I miss your lonely heart
Can we stay together, oh baby don't you tear apart

"Fight For The Right Love" (2000)
Baby, fight for your heart
Nothing in the world oh will break us apart

"You Are Not Alone" (1999)
You're Breaking The Silence - You're Breaking My Heart
You're Like A Rose In The Snow
I Talk In My Sleep - I Don't Tear Apart

"Sexy, Sexy Lover" (1999)
My Sexy Sexy Lover - Tell Me There's No Other
Tell Me There's No Other - Deep In Your Heart
My Sexy Sexy Lover - I Wanna Be Your Cover
There's No Other That's Breaking Apart

"Rouge Et Noir" (1999)
Rouge Et Noir - Rouge Et Noir
Be The Lady Of My Heart
Rouge Et Moir - Rouge Et Noir
Oh, I'll Never Break Apart

"All I Have" (1999)
Don't Take Away My Heaven - Don't Take Away My Heart
Close Your Eye's To Seven - But, Do Not Tear Apart

"It Hurts So Good" (1999)
Oh, Why I Let You Break Apart
Oh, Why, Oh Why - You Break My Heart

"Don't Play With My Heart" (1998)
You can stop my heart
Love is here and now you're gone
Oh please, don't tear apart

"Anything Is Possible" (1998)
My dying heart, it cries for you
Cause I know you are my only
Don't break apart, can't let you go
Cause I know my heart's lonely

"Romantic Warriors" (1987)
Legends have a broken heart
There's someone who tore apart

"Riding On A White Swan" (1986)
Tears of love, tears in my heart
Why did love just break apart, break apart?

"Ten Thousand Lonely Drums" (1986)
10000 lonely drums
Are playing in my heart
10000 drums of dreaming fell apart

"Doctor For My Heart" (1986)
Babe, how can you mend a broken heart?
Oh, you're tearing me apart

"Keep Love Alive" (1986)
Come on and take my heart
It's breaking just apart

"Only Love Can Break My Heart" (1986)
Only love can break my heart
It's tearing me apart

"You're The Lady Of My Heart" (1985)
I never break apart
The loving feeling
My sense is realing
You're the lady of my heart

"Why Did You Do It Just Tonight?" (1985)
Why do you flow away my heart?
Why did you break apart?

"Let's Talk About Love" (1985)
I'll give all my heart
We can always be together
And never break apart

"Bells Of Paris" (1985)
Oh, I gave you my heart
Every little bit
You're holding me till the night is gone
Oh, my little heart really blew apart


Svar: I 25 olika låtar. Fördelat på de 12 album bandet släppte blir det alltså drygt två per platta. Inte dåligt!

Är Dieter Bohlen en extremt lat textförfattare, eller är han ett geni med ett genialiskt koncept? Då Modern Talking - med Bohlen som låtskrivare, dvs den som drar hem de stora pengarna - har sålt 120 miljoner album och singlar så lutar jag åt det senare.


PS.

Bonus!
Frågeställning: I hur många Modern Talking-låtar har Dieter Bohlen rimmat "fire" med "desire"?

"Everybody Needs Somebody" (2003)
"Superstar" (2003)
"When The Sky Rained Fire" (2002)
"If I..." (2002)
"Witchqueen Of Eldorado" (2001)
"America" (2001)
"All I Have" (1999)
"Space Mix" (1999)
"Jet Airliner" (1998/1986)
"You're My Heart, You're My Soul" (1998/1985)
"Blinded By Your Love" (1986)
"Arabian Gold" (1986)

Tolv låtar alltså. Det var något mindre än jag trodde, faktiskt. Bara en per album i snitt!

DS.

Master Exploder

Ett inlägg vari vår hjälte redogör för en ofrivillig vistelse inom röda väggar och febriga hågkomster, fantasifullt återberättade med ett lyckligt slut enligt klassiskt snitt.

Guldfågeln arena. Kalmar FF möter AIK och på läktaren satt lilla jag. Efter jobbet tog jag en alkoholdoftande förstärkningsvariant av buss 404 till Hansa City, och någonstans där börjar det kännas lite motigt. Som om det fanns något skit i kroppen.

På grund av bröllopsrelaterade orsaker går jag på en intensiv lågkolhydrat-diet. I vanliga fall är jag gärna på plats nån timme eller två innan matchstart, för att kunna hänga i FF:s medlemspub. Men då öl är ett big no-no för den kolhydrat-fientlige fanns där ingen anledning till tidig inställelse. Pang på rödbetan, marsch pannkaka upp på läktaren.

I mitten av halvleken hugger det till i magen, och snart börjar jag må riktigt dåligt. Funderar på om det kan vara solen, och förbannar min svekfulla minnesektion i hjärnan som återigen underlåtit att komma ihåg att medtaga keps. Huggen i magen blir bara värre, och snart står det klart att pausen kommer att komma som en befrielse.

Problemet visar sig dock kräva mer än en kvart (vilket motsvarar en paus i en fotbollsmatch, så länge pausen inte är orsakad av t ex inkastade föremål). Faktum är att jag tack vare min ihärdighet personligen fick erfara att belysningen på toaletterna i arenan styrs av rörelsesensorer.

Ty efter en stunds ofrivilligt studerande av toalettbåsets röda väggar var det uppenbarligen bara jag kvar på faciliteterna. Då ingen rörelse noterades så blev det helt sonika becksvart. Om någon därute ställt sig frågan huruvida man kan tända ett rörelsestyrt toalettljus genom att sitta inne på ett toalettbås och vifta tafatt med ena armen så kan jag nu gladeligen meddela: I helvete heller.

Detta hände precis när jag var redo att avsluta mina förehavanden. Saker kunder ha blivit onödigt komplicerade. Lyckligtvis hade jag min iPhone och kunde därför bringa ljus och hopp åt situationen. När jag, lättad men ändå inte alls pigg, kom ut på arenan igen återstod ungefär tio minuter av ordinarie speltid.

Efter bara nån minut kom nåt dussin poliser springande åt mitt håll. Polisen var naturligtvis inte ute efter undertecknad, utan en dåre på klacksektionen som kastat en PET-flaska mot AIK:s hörnläggare. Eftersom flaskan gudskelov missade så fortsatte matchen utan avbrott, och KFF stod till sist som segrare med hjälp av 1-0-målet som kom till strax före paus.

Något regelrätt firande blev det inte, därtill mådde jag alldeles för dåligt. Jag ville bara ut, och hem, och bädda ner mig.

Det blev en riktig helvetespromenad hem. Det ser kanske inte ut så på mig, men i vanliga fall kan jag promenera rätt snabbt och tämligen länge - åtminstone för min kroppsmassa. Så inte denna gång. Jag blev t o m tvungen att pausa på en bänk. Helt orkeslös släpade jag mig hemåt, och den raska promenad som brukar ta en kvart blev ett släpigt sorgetåg på nästan 40 minuter.

Vid hemkomsten följde frossa och omedelbart sänggående. Natten fortlöpte i tjugominutersintervaller bestående av orolig sömn och toalettbesök. Jag minns att jag drömde något i stil med världens undergång, alla jag känner dog, men jag minns inte riktigt varför. Kanske hade de blivit inlåsta på en toalett?

Varför blev det så här då? Min egen teori är att jag blev matförgiftad. Jag var milt uttryckt inte riktigt i form för att jobba nästa dag. Inte heller för att äta. Sagan har alltså ett lyckligt slut. Vem behöver dieter när det finns magsjuka? Ett par matförgiftningar till och jag är i hamn inför bröllopet.

Parallel Universe

Ett inlägg vari vår hjälte påannonserar ett nyfött behov av dualitet,
och ger innehållsmässiga löften ingen dödlig kan uppfylla.

Varför gör man sig själv otjänsten att starta upp en ny blogg? Vad driver en människa till dylika vansinnesdåd?

Jag har redan en blogg. Men i ärlighetens namn börjar jag tröttna lite på den. Så här kommer det att bli, och förmodligen blir det permanent: Här skriver jag om livet och diverse andra fasor, och på min gamla blogg kommer det bara handla om politik.

Inte så att liv och politik saknar beröringspunkter. Men båda ämnena är rätt breda i sitt spektra, och jag känner någonstans att en del grejer jag skriver och vill skriva inte passar in på en blogg som till syvende og sidst domineras av politiska skeenden.

Här blir det lika personligt, men lite mer privat. Ingen politik, bara allt annat. Musik, film, böcker, fotboll, tv-spel, vardagsupplevelser, meningen med livet, extraordinära berättelser om onämnbara fasor och precis vad som helst, ungefär.